Efter att Svenska Cupen hade plockats hem med buller och brak, uppe i Stockholm i slutet av maj, så var det nu dags för kvalmatch till Europa League, mot AS Trencin i Slovakien.
Trencin är liten stad belägen ca 13 mil norr om Bratislava. Dock hade stadens arena ej tillgång till de bekvämligheter och säkerthetslösningar som UEFA krävde, så matchen fick flyttas från en håla till en annan, Dubnica, ytterligare någon mil bort.
Matchdatum var satt till torsdagen den 25 juli. Så redan på onsdagen var i princip alla Blåvita fans nere i Bratislava, där boende var bokat. Grabbar strömmade in från Wien, Budapest, Krakow och alla möjliga håll och kanter, via tåg, flyg, bussar och bilar. Intresset för denna match var förvånansvärt stort och det var riktigt kul att se så många enade Blåvita supportrar.
Underbart väder, 30+ och strålande sol möter oss på onsdagen, när vi anländer till Bratislava. Vi hittar en grym pub/restaurang, som heter Mercado, belägen på strandpromenaden längs med Donau, med en grym uteservering som hänger långt ut över strandpromenaden och den anrika floden. Fler och fler supportrar sluter upp och ljudvolymen och stämningen stiger för varje öl som bärs in.
Samtidigt har vi, sedan ankomst, fört en sms-konversation med grabbar från Slovan Bratislava’s firma. Då vi ej har alla grabbar på plats och endast är en blandad liga med folk från alla olika fraktioner, så har fokus från vår sida främst varit att få hjälp med lite partygrejer, medans deras inställning hela tiden var våld.
Vi förklarar för slovakerna att vi inte är fullt manskap än, och att en skogsutflykt med handlindor och tandskydd ej är aktuellt för tillfället. Men vi svarar att vi sitter på Mercado och att dom är välkomna dit, gärna med lite puder. Vi får dock inget svar om man vill träffas upp för vare sig det ena eller det andra.
Då ingenting händer så börjar folk droppa av för att förflytta sig tillbaka till hotellen för lite dusch och upp-piffning inför kvällen. Vi väljer att samlas upp i Gamla Stan på en liten gata där det ligger 3-4 pubar belägna bredvid varandra.
De första blåvita supportrarna rapporterar att det varit förbi ett par småkillar i 14-årsåldern utanför puben och rekat och filmat svenskarna, för att sedan springa därifrån.
Ryktet sprider sig och folk börjar skynda sig bort till samlingen… dock aningen för långsamt. Medans ca 15 av våra grabbar sitter och avvaktar vid en restaurang utanför ett hotell en bit bort, så sker kvällens stora händelse. 40-talet Slovan Bratislava kör en regelrätt stormning mot den blandade Blåvita samlingen, där än så länge nästan bara kategori a/b suttit.
Ytterligare ca 10 av våra grabbar snubblar rakt in i deras ankomst, varav hälften kommer framför, och hälften kommer bakom deras liga, vilket gör att det blir väldigt utspritt.
Det blir lite utspridda vev för de svenskar som befinner sig precis i kollisionen, samtidigt som övriga håller puben, med beröm. All möjlig bråte kastas åt båda håll och uteserveringarna ser ut som slagfält.
Stormningen är över på enbart några minuter då Slovans grabbar väljer att lätta från platsen, och någon minut senare anländer polisen.
Nu droppar alla eftersläntrare in på krogarna och vi är så gott som fulltaliga. Konstigt nog, lämnar polisen platsen då de ser att allt är lugnt och inga Slovan längre syns till. Vi återupptar sms-kontakten med slovakerna och erbjuder dom en ny rond, antingen vid våra pubar eller att vi förflyttar oss dit dom vill. Vi får nobben!
”Are you nuts?! You had your chance and we told you what’s gonna happened!” var svaret. Aningen komiskt då vi hela tiden informerat dom om vår närvaro och erbjudit dom att komma till oss. Dock valde de att reka och storma vår pub UTAN att låta oss få någon förvarning. Hade man gjort detta hade garanterat alla våra killar hunnit komma på plats till stället och vi hade kunnat kliva ut i tid och få till ett mycket roligare box, då absolut ingen polis var i närheten. Istället saknade vi i princip alla grabbar på krogen, vilket kanske var vad man önskade?
Efter detta forstätter kvällen i spriten och festens tecken! Folk blir mer och mer berusade, och således även mer aggressivare. Poliser anländer igen med hundar och det blir genast gruff och hetsigt. Grisen går in och griper en svensk, efter en påstådd flaskattack mot polismän. Två av våra killar hamnar även i vilt slagsmål med dörrvakter på en närliggande klubb och fler vakter ansluter och skickar med övervåld ner våra killar medvetslösa i backen. Klubbarna får låsa dörrarna och stänga för kvällen och våra killar får besöka sjukhuset. Dock utan några värre skador än att man kan åka hem på morgonkvisten och sova i egna hotellsängar. Inga fler våldsincidenter rapporteras in denna kvällen.
Nästa dag är det fotbollsmatch och tågfärd som står på agendan. Slovan Bratislava hade via sms dagen innan, gått med på att försöka styra något denna dagen, men det var radiotystnad från deras håll och inte en grabb syntes till.
Istället intas direkttåget från Bratislava till Dubnica och sångerna ekar hela färden. Väl framme i Dubnica inser vi att här är öst fortfarande öst. Riktigt nergångna hus och ett riktigt grått och sömnigt samhälle tar emot oss. Vi samlas på några pubar som ligger vid arenan och börjar ladda inför match. Ölpriserna på pubarna var helt okej, med 50cl bärs för 0,70 €(ca 6 SEK).
Även en oproportionerligt stor poliskommendering är på plats i detta råtthål. Och poliserna ser precis ut som Robocop, med rejäl utrustning. Inget man sänker med en örfil direkt. Dessutom går det minst en polisman per supporter.
Däremot är dessa skräckinjagande poliser inte speciellt hetsiga eller provocerande över huvud taget. Man låter oss supportrar ha ganska stort spelrum och man väljer att inte göra några onödiga ingripanden eller fysiska närmanden i form av våld någon gång under våran matchdag. Mycket proffsigt bemötande av dessa yrkesmän, till skillnad från de inkompetenta imbeciller som vi vanligtvis har att göra med hemma i Sverige.
Väl inne på arenan intar vi ena kurvan på arenan och vår sektion fylls. Banderoller och flaggor hängs upp. Många gamla och historiska kultflaggor, och några nya och fräscha som väntar på att få skriva ny historia. Wisemen’s nygjorda och extremt stilrena & vackra banderoll hängs upp på bästa plats mellan flaggstängerna, över huvudena på klacken och vajar vackert i vinden. Alla på den blåvita läktaren stämmer upp i 100 minuters sång och viker inte en tum en enda gång. Riktigt grymt tryck!
Tyvärr visar våra spelare inte samma stolthet och heder, utan vek ner sig som ett gäng flickor. Istället för att visa ära, stolthet och GLÄDJE för att man får representera IFK Göteborg ute i Europa och kanske skriva in sig själva i Sveriges största klubbs, redan stolta historia, så valde man att skämma ut sig själva och sin klubb. Man valde att pissa på de engagerade supportrar som vikt sitt liv åt Blåvitt och som rest med IFK Göteborg i Europa sedan tidigt 80-tal, och som garanterat alltid kommer åka oavsett kvalitet på planen. Ni borde skämmas! Ta er själva en funderare och bestäm dig för om du är värd att få kalla dig IFK-spelare.
Matchen slutade 2-1 till Trencin och Blåvitt var utslagna. Efter slutsignal visar våra supportrar sin ilska och frustration och tar sig in en bit på arenan för att konfrontera spelare och ledare. En fullt normal och sund reaktion hos en aktiv supporter.
Efter matchen är det gångmarsch till tågstationen i Dubnica för avfärd hem mot Bratislava som gäller. En bit på vägen dyker ett 30-tal Trencinfans upp och attackerar den Blåvita marschen. Detta var dock något av det mest patetiska vi varit med om, max 10 knutnävar hinner utdelas från våra grabbar innan slovakerna vänder på klacken och flyr iväg igen. De flesta fullföljer inte ens rusningen mot våra led utan många vänder om redan innan vi hunnit förstå vilka det är som kommer emot oss.
Tågresan hem är allt annat än lugn, och det sups på bra, i högt tempo. Efter drygt 2 timmars färd, med ett snabbt pitstopp ute i ”fakking nowhere” efter en nödbromsdragning, så kommer vi tillbaka till Bratislava vid 23-tiden. Klockan är mycket och det är dags att fixa knark, luder och fest. Inga Slovan Bratislava syns eller hörs av under hela kvällen och det poppas istället ecstasy och besöks bordeller hela natten. Våra sportsliga sorger sups bort tills fredagsmorgonen nalkas och det är dags att påbörja hemfärden. Många trötta huvuden och vi gissar på två ganska lugna kvällar på avenyn denna helgen.
Väl hemma så blickar vi tillbaka på en riktigt rolig och händelserik resa i Slovakien. Vi hoppas på fler sådana här resor i europa, men då krävs en rejäl sportslig förändring! Gör oss stolta än en gång Blåvitt!
Tack ALLA, och på återseende!
4-5, Wisemen!
